En av Sveriges genom tiderna främsta profiler inom simsporten lade nyligen baddräkten på hyllan. Therese Alshammar har i 20 års glatt svenskarna åt framgångar i VM, EM, OS och många andra tävlingar och många unga simmare har haft henne som idol. Många kvinnor har dessutom sett Alshammar som en förebild då hon valde att bli mamma i mitten av en pågående elitkarriär.

Sarah Sjöström kommer nu att få stå ensam i rampljuset under ett par år, något hon i viss mån är van vid. Förvisso finns det många andra duktiga simmare i Sverige och en lång rad kommande stjärnor men ingen som lyser lika klart som 24-åringen från Rönninge utanför Stockholm.

Människans minne är ofta kort och då är det tur att TV och radio finns för att påminna om stjärnor som idag inte syns lika ofta i medierna. Det gäller både aktiva som kanske genomgår rehabiliteringsprogram för långvariga skador och därför inte syns lika ofta som idrottare som inte längre är aktiva men som ändå var några av landets mest lysande stjärnor. Vad sägs till exempel om Greta Johansson som var Sveriges första kvinnliga olympiska guldmedaljör och som tävlade i raka hopp vid Stockholms-OS 1912. Eller Bengt Baron som vann guld på 100m ryggsim i OS 1980, Arne Borg som under 1920-talet satte 32 världsrekord på diverse distanser och Anders Holmertz som tog fem OS-medaljer, ett VM-guld, ett EM-guld och 72 SM-guld.

Det alla idrottare nämnda ovan, och de inte nämnda ovan, har gemensamt är sitt ambassadörskap för sin idrott. Alla idrottsmän och idrottskvinnor är, oavsett de är aktiva eller står vid sidan av, viktiga talespersoner för sina idrotter och för god sportsmannaanda och detta är extra viktigt i en tid då stora stjärnor ses falla i dopingtester. Unga simmare, idrottare över lag, ser upp till storstjärnorna och drömmer om att bli som dem – eller bättre.